Fy fan vilket jävla liv jag lever!

Min osäkerhet på mig själv kräver att andra på bra sätt bekräftar mig. Jag behöver få känna att mina frågor, mina åsikter och mitt liv är värt något. Så att jag, som lever mitt liv genom andras, även kan tycka att så är det, och kanske vilja jobba ditåt själv.

Så vad händer när mina frågor ignoreras, mina åsikter viftas bort, mitt jag blir trampat på och min personlighet blir smutskastad?

Jag blir så jävla förbannad att jag inte vet var jag ska ta vägen! Varför skall jag behöva ta så mycket skit som jag innerst inne känner att jag inte är värd! Varför ska jag låta mig bli trampad på, nerskitad och nedvärderad till något värre än lort?

Varför kan inte min fråga bli besvarad på ett sansat och omtänksamt sätt? Varför äger inte jag rätten att bli mänskligt behandlad, när jag behöver det som mest!?

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som bäst."

Varför är jag inte värd mer i dina ögon. Varför utsätter du mig för ditt elaka sätt? Varför kan du inte låta mig vara en människa med problem istället för att kalla mig för ett psyksjukt problem inför alla du känner?!

---

senare...

Många varför. Men det största frågetecknet rör väl varför jag tillåter mig att bli behandlad så här? Varför tycker jag inte att jag kan ha det bättre än så här?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett steg i taget. Det går framåt hela tiden och jag väljer varje steg själv. Visst går det bakåt också, men det känner jag att det får det göra. Till en viss gräns. För därefter kommer den där sköna tanken "Nu får det räcka med bakåt" som aldrig fu...

Högtider såsom jul och midsommar är verkligen tuffa de veckor som barnen är hos pappan. Det är så tomt och tyst, och alla traditioner som upprätthålls för barnens skull blir av underordnad betydelse.   Jag var rädd att denna midsommar skulle bli ...

Hur tar man sig vidare? Hur känner man glädje över att känna glädje igen? Hur blir man som folk igen efter en separation?   Just nu känns det som om det aldrig kommer att finnas någon glädje i mitt liv igen. Jag befinner mig i en svart, smetig ...

Jag valde att skapa en ny kategori i bloggen som jag kallar för "EveryDayLifeOf". Där får allt som händer i min vardag plats. Jag antar att det också är saker som gör mig glad, så innehållet platsar på den här bloggen likväl som allt annat.   Ida...

Så blev det som jag befarat. Sambon orkade inte mer och gjorde slut. På vår semester, efter att vi just åkt 50 mil enkel resa för att hämta hans barn som vi inte sett på evigheter och längtat efter så länge. Då tog det slut.    Mitt självkänsla s...