Ur servicemanualen (kap.2):

"I basen på din skalle sammansmälter delar av ryggraden. Här finner du din äldsta

del av hjärnan, som du delar med lägre levande arter som ödlor, krokodiler och

fåglar. Vi kallar den reptilhjärnan.[...] Denna del av hjärnan kontrollerar också funktioner som andning, hjärtslag och instinkter som att fly eller slåss.[...]

Reptilhjärnan reglerar också instinkter när det gäller territorium. Det är därför du

kan känna dig obehaglig till mods när någon skrämmer dig eller plötsligt kommer

för nära dig. Signalerna som hjärnan snappar upp skickas vidare till den primitiva

delen av hjärnan, som vi kallar reptilhjärnan och du reagerar mer instinktivt än

logiskt.

På samma sätt reagerar vi, när vi utsätts för stress eller andra starka negativa

känslor. Informationen som vi ska ta ställning till är helt enkelt inte tillgänglig för

neocortex (den tänkande hjärnan). Detta förklarar varför vi kan ha svårt att hantera

vår ilska, då reptilhjärnan opererar i ett tänkande som är svart eller vitt och leder

till att våra valmöjligheter minskar radikalt."

Det känns skönt att få en förklaring till varför jag känner mig så blockerad när jag blir så arg. Att jag inte behöver ha ångest över att det är något fel på mig för att det är så, utan en ytterst naturlig drivkraft som påverkar min instinkt att fly och försvara.

Nu när jag vet varför jag reagerar som jag gör, vill jag veta vad jag reagerar för...

"Under de senaste två decennierna har man gjort flera banbrytande upptäckter.

Den vänstra hjärnhalvan [I neocortex - den tänkande hjärnan (min anm.)] bryr sig inte om vad som är sant. Den påverkas av det som är sant för dig. Din sanning baserar sig på de erfarenheter som du samlat på dig genom livet – vare sig de är verkliga eller fantasier. Den kontrollerar också din framtid."

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun... Det jag uppfattar, är mycket riktigt det som sker. I min värld. Och min värld är formad av mina erfarenheter. Mina erfarenheter som är påverkad av starka händelser, där de negativa händelserna har lättare att påverka än de positiva eftersom de är sammankopplade med reptilhjärnans försvarsfunktion.

Så det jag då reagerar över enligt beteendet ovan, är något som jag har erfarenheter av sedan tidigare på något (förmodligen tydligt) negativt sätt.

Min ilska är en naturlig försvarsmekanism som instinktivt skall skydda mot fara eller hot.

Det jag upplever som fara eller hot ÄR fara eller hot, i MIN värld. Fast min värld är färgad av mina erfarenheter och det jag uppfattar behöver inte vara logiskt sant.

och om man då kopplar det till föregående slutsats om motivation till självbedrägelse, så funderar jag då på om jag kan tro att

Viljan att vara ilsken är ett skydd jag har. Jag har lärt mig av erfarenhet att jag måste skydda mig. Jag har också lärt mig att jag känner mig trygg med att skydda mig eftersom jag har gjort det så länge och det har blivit mitt sätt.

om jag nu har lärt mig detta genom erfarenhet, måste jag ju kunna lära mig att känna mig som en trygg människa utan behov av omedelbart skydd, genom nya erfarenheter!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett steg i taget. Det går framåt hela tiden och jag väljer varje steg själv. Visst går det bakåt också, men det känner jag att det får det göra. Till en viss gräns. För därefter kommer den där sköna tanken "Nu får det räcka med bakåt" som aldrig fu...

Högtider såsom jul och midsommar är verkligen tuffa de veckor som barnen är hos pappan. Det är så tomt och tyst, och alla traditioner som upprätthålls för barnens skull blir av underordnad betydelse.   Jag var rädd att denna midsommar skulle bli ...

Hur tar man sig vidare? Hur känner man glädje över att känna glädje igen? Hur blir man som folk igen efter en separation?   Just nu känns det som om det aldrig kommer att finnas någon glädje i mitt liv igen. Jag befinner mig i en svart, smetig ...

Jag valde att skapa en ny kategori i bloggen som jag kallar för "EveryDayLifeOf". Där får allt som händer i min vardag plats. Jag antar att det också är saker som gör mig glad, så innehållet platsar på den här bloggen likväl som allt annat.   Ida...

Så blev det som jag befarat. Sambon orkade inte mer och gjorde slut. På vår semester, efter att vi just åkt 50 mil enkel resa för att hämta hans barn som vi inte sett på evigheter och längtat efter så länge. Då tog det slut.    Mitt självkänsla s...