Så blev det som jag befarat. Sambon orkade inte mer och gjorde slut. På vår semester, efter att vi just åkt 50 mil enkel resa för att hämta hans barn som vi inte sett på evigheter och längtat efter så länge. Då tog det slut. 

Mitt självkänsla satte stopp för mina verkliga känslor och allt var bara svart. Som vanligt. Men jag tyckte verkligen inte att han kunde begära att jag skulle följa med till hans ex släkt för att fika med dem och prata gamla minnen... Det har jag fått bekräftat att det är en begäran som inte är nåt man behöver gå med på som ny sambo. Han hade kunnat göra det besöket på en egen resa, och inte på vår semesterresa...men det fanns ingen förståelse för det. Så han gjorde slut eftersom han inte stod ut med mitt humör längre.

Jag flyttade en halvtimme efter att vi kommit hem från katastrofresan. Hem till mina föräldrar. Med mina barn. Helkaos, men jag tålde verkligen inte att han stod och använde mina svagheter mot mig, som jag berättat för honom i förtroende, i en ordstrid. Och dessutom ljög. Bägaren rann över, jag slog sönder ett vinglas och drog.

Nu är det fredag, två dagar sedan katastrofresan. Jag har betalat honom hälften av hotellkostnaden för resan, jag letar nytt boende och har ett drömboende inom räckhåll. Idag tvingade jag mig att göra något kul med barnen eftersom deras semester förstörts helt, så vi åkte till busfabriken i Norrköping. Stora killen hade en kompis med sig och hade jätteroligt. Lillkillen hade med sig mormor och mig i släptåg och vi hade också toppenkul!

Det som kändes som mest fantastiskt, var att jag inte en enda gång kände ångest över någonting på resan! Jag har bara upplevt den känslan ett par gånger under de första dagarna med tabletterna, men idag kändes det som att känslan kom inifrån mig. Ett lugn och en långsamt bubblande förnöjsamhet. Jag hoppas verkligen att känslan består och att jag kan fortsätta att känna empati som jag gör nu. Då är livet faktiskt värt att leva en stund till.

Vi får se vart livet tar vägen de närmaste dagarna. Livet är nytt nu. Jag har mått dåligt ett bra tag och nu känns det som om jag surfar på mina egna val och beslut. En fantastisk känsla att få besluta själv, om mig själv, för mig själv!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett steg i taget. Det går framåt hela tiden och jag väljer varje steg själv. Visst går det bakåt också, men det känner jag att det får det göra. Till en viss gräns. För därefter kommer den där sköna tanken "Nu får det räcka med bakåt" som aldrig fu...

Högtider såsom jul och midsommar är verkligen tuffa de veckor som barnen är hos pappan. Det är så tomt och tyst, och alla traditioner som upprätthålls för barnens skull blir av underordnad betydelse.   Jag var rädd att denna midsommar skulle bli ...

Hur tar man sig vidare? Hur känner man glädje över att känna glädje igen? Hur blir man som folk igen efter en separation?   Just nu känns det som om det aldrig kommer att finnas någon glädje i mitt liv igen. Jag befinner mig i en svart, smetig ...

Jag valde att skapa en ny kategori i bloggen som jag kallar för "EveryDayLifeOf". Där får allt som händer i min vardag plats. Jag antar att det också är saker som gör mig glad, så innehållet platsar på den här bloggen likväl som allt annat.   Ida...

En av de bästa övningar jag har sprungit på lite varstans den senaste tiden är en övning tagen ur KBT-tänkandet som i vardagslag verkar kallas för Tanke-Känsla-Handling.   Det är en trestegsövning som syftar till att bli medveten om vilka tankar ...