En av de bästa övningar jag har sprungit på lite varstans den senaste tiden är en övning tagen ur KBT-tänkandet som i vardagslag verkar kallas för Tanke-Känsla-Handling.

Det är en trestegsövning som syftar till att bli medveten om vilka tankar som styr ditt handlande, och som även verkar för att kunna ändra dina tankar. Det låter besvärligt, men efter bara ett par gångers användande av tekniken så märkte jag att det var en fantastiskt användbar övning och att den även gav mig insikt om mig själv. Något som jag har sökt i flera år.

Den första delen av övningen går ut på att bli medveten om sina tankar. Att uppmärksamma vad som verkligen flyger omkring i huvudet en vanlig dag. I det här fallet är det de dysfuktionella tankarna (de som får dig att må sämre) som skall fokuseras på.

Ex. Sambon har inte minskat på snusandet som han lovat.

     "Varför håller han inte det han lovat? Han älskar inte mig!"

Den andra delen handlar om att undersöka de känslor som tanken föder. Vad känner jag när jag tänker den tanken?

Ex. Obetydliggjord, Undanskuffad, Ledsen, Oälskad, Ignorerad.

Och den sista delen handlar om att se vilka handlingar som föds ur känslorna.

Ex. Söka bråk, Älta, Pika, Vara elak, Gråta.

---

Ett enkelt sätt att göra denna övning är att rita upp en tabell på ett papper med rubrikerna

---

När man gjort denna övning ett par gånger och fått in snitsen kommer det fina i kråksången. Man vänder på tankarna! Med samma händelse försöker man hitta ett positivt svar.

Ex. Sambon har inte minskat på snusandet som han lovat.

     "Han försöker nog så gott han kan, det har ju bara gått tre veckor än!"

Därefter försöker man känna vilken känsla svaret föder:

Ex. Lugn, förtroende, ömhet.

Och vilka handlingar föder känslorna?

Ex. Ömhetsbetygelser.

När man känner vilken skillnad det blir i kroppen beroende på hur man tänker om en händelse, så är det lätt att förstå hur man kan träna fram positiva tankar!

   Det är en fantastisk känsla att sansat kunna tänka om och därmed känna lugn och kanske till och med glädje i kroppen istället för att känna hur kroppen låser ihop sig av all ilska som man känt om samma händelse!

Läs  mer t.ex i boken "Komma på bättre tankar" av Åsa Palmkron om du vill läsa mer om den här fantastiska övningen!

Det är ju tankarna som är problemet har jag insett. Att det är tankarna som styr den uppfattning jag har om livet. När jag mår bra är det lätt att inse det och att förstå att något måste göras mot tankarnas enorma och destruktiva makt. Men när jag mår dåligt så sveps jag bara med av dem. Orkar inte ta strid mot dem utan bryts ned och följer bara med i strömmen av dem. Då styr de mitt liv. Då förstör de mitt liv.

Mina tankar är så destruktiva när jag mår dåligt. Eftersom jag själv tycker så dåligt om mig själv, tror jag även att alla omkring mig ser mig som en dålig människa, och att allt de säger är ämnat som kritik. Även allt de inte säger är negativa tankar om mig, trots att inga tankar förmodligen tänkts om mig!

Hos kuratorn igår fick jag en övning. Jag skulle tänka att:

"Allt andra gör och säger till mig, gör de för att de tycker om mig".

När jag tänkte den tanken igår efter att någon sagt någonting till mig, kände jag att ångesten i kroppen minskade efter ett tag. Jag behövde liksom inte känna mig attackerad och i försvarsläge hela tiden. Jag märkte också att jag hörde vad personen sa, eftersom jag inte samtidigt satt och letade motargument i min hjärna samtidigt!

Hur konstigt är det inte att jag ser det så tydligt när jag har en bra dag, men inte kan förstå något av det elaka som görs av mina tankar när jag mår dåligt? Förbannade, jävla, elaka mobbartankar! Ni ska UT!!!