Det har hänt en hel del sedan jag skrev sist. Det viktigaste av allt är att jag har varit på läkarbesök vid stans öppenvårdsteam (psykiatri) och fått en läkarkontakt, som jag känner är fantastisk.

Tack vare läkarkontakten har jag även fått en medicin utskriven som hjälper mot mina tvära humörssvängningar som bara blivit värre och värre det senaste året. Och jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för att ha fått den medicinen. Den har vänt mitt liv från natt till dag, och givit mig känslan av att jag faktiskt har ett liv att leva!

Medicinen har givit mig möjligheten och energi att ta tag i min dåliga självkänsla ytterligare, och jag lusläser just nu boken "Komma på bättre tankar" av Åsa Palmkron, som även den är helt fantastisk!

Jag vill ge alla er som precis som jag har kämpat och kämpat för att få må bra under så många år, ett råd. GE ALDRIG UPP DIG SJÄLV! Gå vidare tills du får den hjälp du behöver, för den FINNS! Bara du orkar fortsätta att söka den!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett steg i taget. Det går framåt hela tiden och jag väljer varje steg själv. Visst går det bakåt också, men det känner jag att det får det göra. Till en viss gräns. För därefter kommer den där sköna tanken "Nu får det räcka med bakåt" som aldrig fu...

Högtider såsom jul och midsommar är verkligen tuffa de veckor som barnen är hos pappan. Det är så tomt och tyst, och alla traditioner som upprätthålls för barnens skull blir av underordnad betydelse.   Jag var rädd att denna midsommar skulle bli ...

Hur tar man sig vidare? Hur känner man glädje över att känna glädje igen? Hur blir man som folk igen efter en separation?   Just nu känns det som om det aldrig kommer att finnas någon glädje i mitt liv igen. Jag befinner mig i en svart, smetig ...

Jag valde att skapa en ny kategori i bloggen som jag kallar för "EveryDayLifeOf". Där får allt som händer i min vardag plats. Jag antar att det också är saker som gör mig glad, så innehållet platsar på den här bloggen likväl som allt annat.   Ida...

Så blev det som jag befarat. Sambon orkade inte mer och gjorde slut. På vår semester, efter att vi just åkt 50 mil enkel resa för att hämta hans barn som vi inte sett på evigheter och längtat efter så länge. Då tog det slut.    Mitt självkänsla s...