Ur servicemanualen (kap.2):

"I basen på din skalle sammansmälter delar av ryggraden. Här finner du din äldsta

del av hjärnan, som du delar med lägre levande arter som ödlor, krokodiler och

fåglar. Vi kallar den reptilhjärnan.[...] Denna del av hjärnan kontrollerar också funktioner som andning, hjärtslag och instinkter som att fly eller slåss.[...]

Reptilhjärnan reglerar också instinkter när det gäller territorium. Det är därför du

kan känna dig obehaglig till mods när någon skrämmer dig eller plötsligt kommer

för nära dig. Signalerna som hjärnan snappar upp skickas vidare till den primitiva

delen av hjärnan, som vi kallar reptilhjärnan och du reagerar mer instinktivt än

logiskt.

På samma sätt reagerar vi, när vi utsätts för stress eller andra starka negativa

känslor. Informationen som vi ska ta ställning till är helt enkelt inte tillgänglig för

neocortex (den tänkande hjärnan). Detta förklarar varför vi kan ha svårt att hantera

vår ilska, då reptilhjärnan opererar i ett tänkande som är svart eller vitt och leder

till att våra valmöjligheter minskar radikalt."

Det känns skönt att få en förklaring till varför jag känner mig så blockerad när jag blir så arg. Att jag inte behöver ha ångest över att det är något fel på mig för att det är så, utan en ytterst naturlig drivkraft som påverkar min instinkt att fly och försvara.

Nu när jag vet varför jag reagerar som jag gör, vill jag veta vad jag reagerar för...

"Under de senaste två decennierna har man gjort flera banbrytande upptäckter.

Den vänstra hjärnhalvan [I neocortex - den tänkande hjärnan (min anm.)] bryr sig inte om vad som är sant. Den påverkas av det som är sant för dig. Din sanning baserar sig på de erfarenheter som du samlat på dig genom livet – vare sig de är verkliga eller fantasier. Den kontrollerar också din framtid."

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun... Det jag uppfattar, är mycket riktigt det som sker. I min värld. Och min värld är formad av mina erfarenheter. Mina erfarenheter som är påverkad av starka händelser, där de negativa händelserna har lättare att påverka än de positiva eftersom de är sammankopplade med reptilhjärnans försvarsfunktion.

Så det jag då reagerar över enligt beteendet ovan, är något som jag har erfarenheter av sedan tidigare på något (förmodligen tydligt) negativt sätt.

Min ilska är en naturlig försvarsmekanism som instinktivt skall skydda mot fara eller hot.

Det jag upplever som fara eller hot ÄR fara eller hot, i MIN värld. Fast min värld är färgad av mina erfarenheter och det jag uppfattar behöver inte vara logiskt sant.

och om man då kopplar det till föregående slutsats om motivation till självbedrägelse, så funderar jag då på om jag kan tro att

Viljan att vara ilsken är ett skydd jag har. Jag har lärt mig av erfarenhet att jag måste skydda mig. Jag har också lärt mig att jag känner mig trygg med att skydda mig eftersom jag har gjort det så länge och det har blivit mitt sätt.

om jag nu har lärt mig detta genom erfarenhet, måste jag ju kunna lära mig att känna mig som en trygg människa utan behov av omedelbart skydd, genom nya erfarenheter!

Jag har börjat snegla i Jonas Gådes "Servicemanual till ett bättre liv". Där finns en hel del intressanta tankeställningar. Nedan följer några utav dem i citerad form och mina funderingar kring dem och mitt eget liv.

"Det första du måste göra är ganska lätt och kräver bara lite mod. Du måste överge

alla gamla idéer om hur andra människor och omvärlden påverkar ditt liv. Du

måste börja arbeta med det enda som du verkligen har kontroll över – dig själv!"

Jag har i princip levt mitt liv med andra människors åsikter och önskemål som mina egna. Jag har fattat beslut utifrån vad som gagnar mig bäst utifrån vad andra tycker. Jag har inte känt efter vad jag egentligen vill eftersom "jag" har varit definierad av andras åsikter. Till slut har det blivit så att jag inte vill någonting även när jag har möjligheten att bestämma.

"Jag vet inte om du är speciellt intresserad av att utmana dina personliga gränser

och uppfylla dina drömmar. Det är naturligtvis ovanligt. De flesta tror inte att det

är möjligt att förändras. Jag vet inte vad du känner, men jag skulle finna det

otroligt frustrerande, om jag i efterhand fick klart för mig att det faktiskt varit

möjligt att få ut ännu mer av livet."

Jag erkänner att jag är rädd för att vilja ta reda på vem jag är och vad jag vill. Jag har levt så länge på det här sättet att jag inte vet nåt annat sätt att leva. Det är tryggt, även om jag objektivt kan se att det även gör mig illa. Jag vill tro att det går att förändras, men tror jag? Vågar jag? Vad skulle det ge mig?

"Genom att ta reda på den positiva intentionen bakom ditt agerande, ger du dig

själv fler valmöjligheter – som är effektivare och bättre alternativ för att det du

önskar skall uppnås. När vi tittar närmare på hur vi agerar i en del sammanhang,

så är inte alltid vårt beteende förnuftigt. Det finns dock alltid ett syfte – hur fel

tillvägagångssättet än är."

Kan man säga att den positiva intentionen bakom mitt agerande är tryggheten? Jag ser att det hindrar mig från att vara mig själv, men jag är trygg för jag vet vad effekten blir av mitt handlande? Jag vet hur det har fungerat hittills. Trygghet är ju ett av de mänskliga grundbehoven, så varför skulle jag vilja släppa det?

Vad skulle då min motivation vara till den självbedrägelse jag håller på med? 

- Trygghet i ett invant livssätt