Ur servicemanualen (kap.2):

"I basen på din skalle sammansmälter delar av ryggraden. Här finner du din äldsta

del av hjärnan, som du delar med lägre levande arter som ödlor, krokodiler och

fåglar. Vi kallar den reptilhjärnan.[...] Denna del av hjärnan kontrollerar också funktioner som andning, hjärtslag och instinkter som att fly eller slåss.[...]

Reptilhjärnan reglerar också instinkter när det gäller territorium. Det är därför du

kan känna dig obehaglig till mods när någon skrämmer dig eller plötsligt kommer

för nära dig. Signalerna som hjärnan snappar upp skickas vidare till den primitiva

delen av hjärnan, som vi kallar reptilhjärnan och du reagerar mer instinktivt än

logiskt.

På samma sätt reagerar vi, när vi utsätts för stress eller andra starka negativa

känslor. Informationen som vi ska ta ställning till är helt enkelt inte tillgänglig för

neocortex (den tänkande hjärnan). Detta förklarar varför vi kan ha svårt att hantera

vår ilska, då reptilhjärnan opererar i ett tänkande som är svart eller vitt och leder

till att våra valmöjligheter minskar radikalt."

Det känns skönt att få en förklaring till varför jag känner mig så blockerad när jag blir så arg. Att jag inte behöver ha ångest över att det är något fel på mig för att det är så, utan en ytterst naturlig drivkraft som påverkar min instinkt att fly och försvara.

Nu när jag vet varför jag reagerar som jag gör, vill jag veta vad jag reagerar för...

"Under de senaste två decennierna har man gjort flera banbrytande upptäckter.

Den vänstra hjärnhalvan [I neocortex - den tänkande hjärnan (min anm.)] bryr sig inte om vad som är sant. Den påverkas av det som är sant för dig. Din sanning baserar sig på de erfarenheter som du samlat på dig genom livet – vare sig de är verkliga eller fantasier. Den kontrollerar också din framtid."

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun... Det jag uppfattar, är mycket riktigt det som sker. I min värld. Och min värld är formad av mina erfarenheter. Mina erfarenheter som är påverkad av starka händelser, där de negativa händelserna har lättare att påverka än de positiva eftersom de är sammankopplade med reptilhjärnans försvarsfunktion.

Så det jag då reagerar över enligt beteendet ovan, är något som jag har erfarenheter av sedan tidigare på något (förmodligen tydligt) negativt sätt.

Min ilska är en naturlig försvarsmekanism som instinktivt skall skydda mot fara eller hot.

Det jag upplever som fara eller hot ÄR fara eller hot, i MIN värld. Fast min värld är färgad av mina erfarenheter och det jag uppfattar behöver inte vara logiskt sant.

och om man då kopplar det till föregående slutsats om motivation till självbedrägelse, så funderar jag då på om jag kan tro att

Viljan att vara ilsken är ett skydd jag har. Jag har lärt mig av erfarenhet att jag måste skydda mig. Jag har också lärt mig att jag känner mig trygg med att skydda mig eftersom jag har gjort det så länge och det har blivit mitt sätt.

om jag nu har lärt mig detta genom erfarenhet, måste jag ju kunna lära mig att känna mig som en trygg människa utan behov av omedelbart skydd, genom nya erfarenheter!

Minst 3 bra saker som är bra med mig idag:

1. Att jag uppmärksammade chefen på att jag finns och är aktiv i mitt jobb.
   - Bra att jag visade mig själv uppskattning genom att visa vad jag åstadkommit!
2. Att jag kunde känna stöd från sambon och känna mig stark för att kämpa.
   - Bra att jag vågade tillåta mig att lita på honom!
3. Att jag gav sambon credit för stödet han gav mig.
   - Bra att jag var omtänksam!
4. Att jag kände när jag började passera gränsen eller sa nåt jag inte ville.
   - Bra att jag vågade vara ärlig mot mig själv!
5. Att jag VILLE vara på bra humör idag.
   - Bra att jag vågar känna hur det faktiskt känns för att se fördelarna med det!
6. Att jag klippte min sons hår så fint.
   - Bra att jag är stolt över mig själv!

Attans så många saker som varit bra med mig idag!   

Minst tre bra saker jag är tacksam över idag:

1. Mitt attans roliga jobb
2. Att alla barnen är här
3. Att jag kunde känna lite glädje
4. Min sambos stöd
5. Solen
6. Att jag vågar se fram emot vår utflykt på lördag

Jag var tvungen att skriva ett "Bra-inlägg" för att peppa mig själv lite grann innan jag skriver detta. Det är så lätt att bara klappa igenom och inte orka se något positivt alls i livet när vardagen är så jävlig.

   Återigen bråkade sambon och jag. Återigen behandlar han mig som skit, och återigen funderar jag över hur jag kan vara så jävla dum att jag tycker om honom?

Jag får aldrig några svar från honom och jag känner hur han njuter av att se hur jag lider av det. Jag ser den hånfulla blicken i ögat på honom när jag är på väg mot ytterligare ett raseriutbrott över hur illa jag blir behandlad.

Han förklarar sitt beteende mot mig med att han måste tänka på sig själv. Jag förstår inte hur man kan säga så och rättfärdiga att man trampar ner och illvilligt ger sig på någon annan med de medel som man vet skadar mest?! Varifrån kommer den elakheten?

Jag vill gå i parterapi. Det som skrivs om KBT för relationer kunde varit skrivet direkt med erfarenhet från våra samtal och vårt sätt att behandla varandra.

"Samlevnadsproblem innebär här att ett negativt mönster är förhärskande i umgänget. Parterna har litet eller inget utbyte av varandra, de har slutat att visa varandra uppskattning eller respekt och de har slutat att göra trevliga saker tillsammans. De kan ha utvecklat nya behov, var för sig, som inte blir tillfredsställda i relationen.
    Mycket gräl, bråk och kritik kan förekomma. Man kan moltiga. Ofta försöker man styra varandra genom hot och bestraffning. Det är svårt att hantera meningsskiljaktigheter och att lösa problem tillsammans. Resultatet kan bli låsta konflikter och starka känslor av frustration.
    Förväntningarna ställs allt lägre, benägenheten att se illvilja förstärks och de negativa känslorna bli mycket lättväckta. Ständigt missnöje och irritation blir rådande, på bekostnad av positiva och varma känslor." (www.kbt.nu)

Han vägrar! Han säger att allt beror på mitt humör, och jag säger att mitt humör beror på sättet vi behandlar och terroriserar varandra! Jag mår så dåligt över hur min vardag tillsammans med honom är att jag darrar när jag sätter mig i bilen hem. Jag kan inte ens längre tänka neutralt eller positivt utan reagerar instinktivt med att sätta mig i försvarsposition när han säger eller gör nåt (eller inte säger, eller inte gör nåt). Mitt humör är en stressreaktion som heter duga, och han tror att reaktionen försvinner om jag bara äter någon tablett eller får berätta om min barndoms jular (eller vad det nu kan vara som han tror påverkar mig) för en kurator.

  Han vägrar dock inse att det är VI som är problemet till mina problem och han vägrar göra något åt det. Om inte min vardag ändras, kan jag inte få ro att ta tag i och ändra på mina egna tankar, eftersom mina tankar till vardags går åt till att försvara min existens. Det är ingenting jag kan välja bort eftersom behovstrappan enligt Maslow ser ut som den gör. Överlevnad först...

Så vad ska jag göra för att få må bra eftersom han inte vill tillåta mig att få ro i min vardag och även förbättra vår relation?

   Som jag ser det så är det inte värt att satsa på en relation där bara en VILL. Så varför stannar jag? Det enda som kommer att ske om vi inte får hjälp att prata med varandra igen är att det slutar såhär och vi avskyr varandra. Just nu känns det som om att det är det han vill. Han säger att han har gett upp. Jag ser inte att han ens har försökt eftersom han vägrar att prova när det kanske kan finns en lösning? Om det nu hjälper andra, varför skulle det inte hjälpa oss? Så fegt att inte våga prova!

Minst 3 bra saker som är bra med mig idag:

1. Jag lämnade barnen glada på skolan och dagis efter en bra morgon.
2. Jag tyckte det var riktigt roligt att vara på sonens fotbollsträning.
3. Jag kunde känna effekten av hur jag blivit stressad på jobbet.
4. Jag kände mig glad och lycklig över att få träffa bekanta som är glada och snälla!
5. Jag är stolt över vilken bra relation jag har haft med barnen denna vecka!

Hmm...man får skylla sig själv när man inte kopierar innan man sparar...  

Här kommer dagens lista.

Minst tre bra saker som är bra med mig idag:

1. Att jag tycker det är roligt att gå till jobbet.
   - BRA!
2. Att jag inte har varit arg eller upprörd eller ens irriterad idag!
   - BRA! Att jag känner mig bra. Det är jag värd.
3. Att jag svarade i telefonen när min vän ringde!
   - BRA! Att ha vänner är en gåva. Bra att jag vårdar min gåva!

Minst tre bra saker jag är tacksam över idag:

1. Mitt roliga, härliga jobb!
2. Mina fantastiska barn!
3. Mina underbara vänner!
4. Mina föräldrar!
5. Att jag har fått skratta!

Jag har haft en sån grisperiod de senaste dagarna, med kulmen igår. Jag blir stressad, tappar självkänslan, bygger upp en otrolig ångest och sen sveps jag bara iväg av alla tankars kraft, mot det stora svarta hålet av ilska.

Om jag då blir behandlad på precis fel sätt mot vad jag behöver så går det över styr och jag känner mig så otroligt kränkt över hur jag blir behandlad. Med all rätt, eftersom jag behöver kärlek och att bli sedd och hörd, inte elaka kommentarer och förnedring. Mest av allt känns det sjukt att den behandlingen ska komma från den jag bor med för kärleks (?) skull...
Jag tänker envisas med att skriva min Bra-lista ändå. För att bevisa för mig själv att jag faktiskt har bra saker i mitt liv som jag behöver tänka på för att ta mig igenom mitt eget lilla personliga helvete.

Så ÄT SKIT alla jävla elaka jävlar där ute! Ni ska inte få ta död på mig!

Minst tre bra saker som är bra med mig idag:

1. Att jag mer och mer älskar att vara med mina underbara barn!   
   - BRA! Mina barn är viktigast för mig. Mina barn betyder allt!
2. Att jag tagit diskussion på diskussion med dem utan att bli upprörd eller arg!
   - BRA att jag har kunnat skilja på vad som gör mig arg och irriterad! 
3. Att jag har bestämt mig för att ta reda på VEM som tycker om mig och VEM som vill mig illa.
   - BRA att jag tänker stå upp för mig själv och inte slås ned i skiten av skiten!

Minst tre bra saker jag är tacksam över idag:

1. Återigen, mina barn! De får mig att vilja lite till, kämpa en stund till! När jag hör dem skratta ihop gråter jag av lycka inombords. Lycka är att skratta!
2. Mina föräldrar! De vill mig väl och de älskar mig. Precis som den jag är.
3. Sambons barn. För att de är sådana underbara varma barn med så stora hjärtan. Och för att de får min sambo att skratta igen.

Fy fan vilket jävla liv jag lever!

Min osäkerhet på mig själv kräver att andra på bra sätt bekräftar mig. Jag behöver få känna att mina frågor, mina åsikter och mitt liv är värt något. Så att jag, som lever mitt liv genom andras, även kan tycka att så är det, och kanske vilja jobba ditåt själv.

Så vad händer när mina frågor ignoreras, mina åsikter viftas bort, mitt jag blir trampat på och min personlighet blir smutskastad?

Jag blir så jävla förbannad att jag inte vet var jag ska ta vägen! Varför skall jag behöva ta så mycket skit som jag innerst inne känner att jag inte är värd! Varför ska jag låta mig bli trampad på, nerskitad och nedvärderad till något värre än lort?

Varför kan inte min fråga bli besvarad på ett sansat och omtänksamt sätt? Varför äger inte jag rätten att bli mänskligt behandlad, när jag behöver det som mest!?

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som bäst."

Varför är jag inte värd mer i dina ögon. Varför utsätter du mig för ditt elaka sätt? Varför kan du inte låta mig vara en människa med problem istället för att kalla mig för ett psyksjukt problem inför alla du känner?!

---

senare...

Många varför. Men det största frågetecknet rör väl varför jag tillåter mig att bli behandlad så här? Varför tycker jag inte att jag kan ha det bättre än så här?

Minst tre bra saker som var bra med mig igår:

1. Jag såg fram emot att få träffa mina pojkar!
   - Bra!
2. Jag kunde slappna av och faktiskt njuta lite också!
   - Bra!
3. Jag satt ute och åt!
   - Bra att jag inte lät mina tankar begränsa mig!

Minst tre bra saker jag var tacksam över igår:

1. Mina barn!
2. Min sambo!
3. Att våren är på väg!
4. Att jag kan känna tacksamhet!