Fyra inlägg på en gång kan tyda på att jag har ett behov av att få lufta mina tankar...

Jag har mått så dåligt så länge nu att det är dags att jag faktiskt låter de positiva tankarna få luft. De måste få luft under vingarna för att kunna göra någon skillnad. De måste få energi till att ta död på alla de elaka tankar som snurrat så länge, och som snurrar fortfarande i mitt huvud.

Jag vill nu! Jag vill kunna ändra mitt sätt att tänka. Jag behöver stöd och jag tror att jag har hittat en väg. Jag tänker kämpa nu!

Det är ju tankarna som är problemet har jag insett. Att det är tankarna som styr den uppfattning jag har om livet. När jag mår bra är det lätt att inse det och att förstå att något måste göras mot tankarnas enorma och destruktiva makt. Men när jag mår dåligt så sveps jag bara med av dem. Orkar inte ta strid mot dem utan bryts ned och följer bara med i strömmen av dem. Då styr de mitt liv. Då förstör de mitt liv.

Mina tankar är så destruktiva när jag mår dåligt. Eftersom jag själv tycker så dåligt om mig själv, tror jag även att alla omkring mig ser mig som en dålig människa, och att allt de säger är ämnat som kritik. Även allt de inte säger är negativa tankar om mig, trots att inga tankar förmodligen tänkts om mig!

Hos kuratorn igår fick jag en övning. Jag skulle tänka att:

"Allt andra gör och säger till mig, gör de för att de tycker om mig".

När jag tänkte den tanken igår efter att någon sagt någonting till mig, kände jag att ångesten i kroppen minskade efter ett tag. Jag behövde liksom inte känna mig attackerad och i försvarsläge hela tiden. Jag märkte också att jag hörde vad personen sa, eftersom jag inte samtidigt satt och letade motargument i min hjärna samtidigt!

Hur konstigt är det inte att jag ser det så tydligt när jag har en bra dag, men inte kan förstå något av det elaka som görs av mina tankar när jag mår dåligt? Förbannade, jävla, elaka mobbartankar! Ni ska UT!!!

Mia Törnblom, som för övrigt är en fantastisk inspiratör till att vilja må bra, har skrivit en bok som heter "Du Äger!". I den ger hon mängder av handfasta råd på vad man kan göra för att ta sig in på vägen mot en bättre självkänsla. Tyvärr har jag inte orkat läsa och ta fasta på hennes fantastiska och enkla råd när jag har mått som sämst, men nu tänker jag påbörja en Bra-lista.

Obs! Helt OK!
Det är helt ok för mig att jag inte skriver i den varje dag. Och det är helt ok för mig om jag bara skriver något eller några ord i den även om jag inte har bloggat på evigheter. Det är min lista, den är mitt val, och den är bara till för att jag ska må just bra!  

Minst tre bra saker som var bra med mig igår:

1. Jag gick till min kurator igen som ett första steg mot ett eget liv!
   - BRA att jag vill bli stark och att jag tog steget ditåt!
2. Jag KÄNDE att jag ville vara på bra humör!
   - BRA!
3. Jag hade en toppendag på jobbet!
   - BRA att jag trivs med mitt jobb!
4. Jag kunde slappna av på kvällen!
   - BRA!
5. Jag klippte och tonade håret!
   - BRA att jag tar hand om mig och vill göra mig så fin jag kan vara!

Minst tre bra saker jag var tacksam över igår:

1. Mitt jobb!
   - Mitt härliga, roliga jobb med mina sköna arbetskamrater.
2. Solen!
   - Äntligen lyser den och ger kraft till min kropp igen.
3. Att jag kunde vara glad ett tag.
   - Det var härligt att få slappna av i kroppen.
4. Att min sambo ansträngde sig för att göra dagen till en bra dag och att jag förstod att han gjorde det!

Jag har börjat snegla i Jonas Gådes "Servicemanual till ett bättre liv". Där finns en hel del intressanta tankeställningar. Nedan följer några utav dem i citerad form och mina funderingar kring dem och mitt eget liv.

"Det första du måste göra är ganska lätt och kräver bara lite mod. Du måste överge

alla gamla idéer om hur andra människor och omvärlden påverkar ditt liv. Du

måste börja arbeta med det enda som du verkligen har kontroll över – dig själv!"

Jag har i princip levt mitt liv med andra människors åsikter och önskemål som mina egna. Jag har fattat beslut utifrån vad som gagnar mig bäst utifrån vad andra tycker. Jag har inte känt efter vad jag egentligen vill eftersom "jag" har varit definierad av andras åsikter. Till slut har det blivit så att jag inte vill någonting även när jag har möjligheten att bestämma.

"Jag vet inte om du är speciellt intresserad av att utmana dina personliga gränser

och uppfylla dina drömmar. Det är naturligtvis ovanligt. De flesta tror inte att det

är möjligt att förändras. Jag vet inte vad du känner, men jag skulle finna det

otroligt frustrerande, om jag i efterhand fick klart för mig att det faktiskt varit

möjligt att få ut ännu mer av livet."

Jag erkänner att jag är rädd för att vilja ta reda på vem jag är och vad jag vill. Jag har levt så länge på det här sättet att jag inte vet nåt annat sätt att leva. Det är tryggt, även om jag objektivt kan se att det även gör mig illa. Jag vill tro att det går att förändras, men tror jag? Vågar jag? Vad skulle det ge mig?

"Genom att ta reda på den positiva intentionen bakom ditt agerande, ger du dig

själv fler valmöjligheter – som är effektivare och bättre alternativ för att det du

önskar skall uppnås. När vi tittar närmare på hur vi agerar i en del sammanhang,

så är inte alltid vårt beteende förnuftigt. Det finns dock alltid ett syfte – hur fel

tillvägagångssättet än är."

Kan man säga att den positiva intentionen bakom mitt agerande är tryggheten? Jag ser att det hindrar mig från att vara mig själv, men jag är trygg för jag vet vad effekten blir av mitt handlande? Jag vet hur det har fungerat hittills. Trygghet är ju ett av de mänskliga grundbehoven, så varför skulle jag vilja släppa det?

Vad skulle då min motivation vara till den självbedrägelse jag håller på med? 

- Trygghet i ett invant livssätt